LJUDBANK

Från albumet Ända hit.

Text och musik: Olle Nordberg

Mysterium

Hon ville inte ha någon trygghet
ville inte ha något skyddsnät
Hon ville leva sin dröm

Inte följa några normer
några trygga, fasta former
och sa ofta: var så god och döm

Hon var livskraftig och rastlös
utanför allt likt en kastlös
då när hon var ung

Det var så vi ville vara
men när vi sågs nu var hon bara
uppgiven och trött och hon sa

Jag kom aldrig vidare
Jag har kommit fram
Vägen är målet men
jag har gått iland

Det är ännu så vackert
trots att världen skyndar att gräva sin grop
Det är ett mysterium alltihop
När morgonen kommer
tänker jag ibland på allt vi hinner göra än
sen ler jag åt det gamla
och somnar igen

Vi gick och pratade bland äppelträd
Och du fråga någonting om min väg
och jag sa det jag känner

Jag försökte förklara mig
Hur jag brukade försvara dig
bland våra gamla vänner

Allting blir alltmer främmande
Ingen tror på nå’t spännande
På friheten och livet

Att du följer med mig nu
vi är färdiga här och nu
Det tar jag för givet, då sa du

Jag kommer inte vidare…